Skarpa by på kartor och i bilder

Karta från 1670, huvudbyggand ej klar

Ett utsnitt på karta från 1756

1870-års karta på modern

Skarpa by

Första omnämnandet av Skarpa by sker i hertig Valdemars testamente från 1318 av att ett torp i Skarpa ingår i hans donation av Årsta till Uppsala domkyrka. Byn Skarpa kan inte ha varit gammal då donationen gjordes. Namnet antyder jordmånen, hård lerjord. Sådan mark kunde man inte bearbeta med den tidiga medeltidens jordbruksredskap. Först i slutet av 1200-talet fick man en plog som förmådde bryta upp leran, och den nyheten spred sig rätt långsamt. Den nya plogen var dyr och den uppodling som skedde vid Skarpa bekostades därför helt av frälset. Hela byn omnämns vid slutet av 1600-talet omfatta 2 1/2 mantal. Byn kallas också ibland i äldre dokument för Skarva.

Tre hemmen och ett torp

1530-talets jordeböcker avslöjar att byn Skarpa omfattade tre hemman och från 1607 finns där också ett torp. Samtliga gårdar i byn kallas i regel Skarpatorp

Mellangården

Detta hemman var ett landbohemman under Tyresö. Mellangården lades helt in under herrgården 1727

Västergården

Var ett hemman under Årsta som 1638 övergått i Tyresö ägo. Skrubbasonen Tomas Persson och hans hustru Brita Larsdotter brukade Västergården (Årstagården) i Skarpa 1688-1705. Tomas var länge sexman i roten.Västergården lades helt in under herrgården före 1710. Västergården låg lite för sig, lite norväst om byn

Östergården/Själagården/Skattehemmenet

I drotsen Matts Kättilmundssons testamente får en viss Mikael Pastel gården Skarpvall i gåva. Omöjligt är ej att gåvan utnyttjades för att skaffa innehavaren snabbare färd genom skärselden, dvs Pastel lät kyrkan få den mot själamässor. Herr Matts Skarpvall kan vara det skarpahemman som 1530 hör till Själagården i Stockholm.

Detta hemman ägdes sedan 1570 av Boo på Värmdö. Någon gång mellan 1614 och 1644 såldes denta hemman till Tyresö.

På 1680-talet arrenderade rådman Olof Hansson Törne ett hemman i Skarpa, märkligt nog kallat Skattegården. Det var den tidigare hospitalsgården som fick heta så annars kallas den mestadels Östergården.

Östergården nämns ännu 1848 men bruket var sedan länge hoplagt med herrgårdens. och östergårdens hus på bytomten användes som personalbostäder.

Frälsetorpet/Tätorpet

Tillkom 1607 och tillhörde inledningsvis Boo på Värmdö liksom Östergården/Själagården. Frälsetorpet från 1607 nämns 1699 som Skarpa Te och 1711 som Tätorpet. Det låg på byns väg ut mot skogen, dvs på tån eller tän, men med äkta dialektalt uttal blev det snart Tetorp. Tä är en mellansvensk form av tå.

Tetorp var sedan länge hoplagt med herrgårdens och torpets hus på bytomten användes som personalbostäder, men denna den sist upptagna gården i byn blev den som kom att längst ligga kvar på den gamla byplatsen. Ännu på 1930-talet låg Tetorp kvar och disponerades en tid av SoIK Hellas som skidstuga.

Tyresö tar över hela Skarpa by

Ett brobygge vid Skarpa nämns 30 sept 1430 i stadens jordebok. I september 1432 köpte fru Katarina Erengisladotter till Tyresö jord i Skarpa av en annars okänd Johan Esbjörnsson.

Som nämnt ovan så ägde Tyresö sedan gammalt mellangården och förvärvade de andra gårdarna och torpen så att senast 1644 Tyresö ägde hela byn, och säteribildningen kunde påbörjas..

Byn försvann inte omedelbart vid säteribildningen. Där bodde fortfarande de som arbetade på säteriet. Egentligen var det för dem ingen större förändring ? byns bönder var sedan gammalt landbönder och enda skillnaden var att de nu fick husbonden något närmare. Grevinnan på Tyresö flyttade inte dit ? hon hade närmast avsett det lilla säteriet som lämpligt för sin dotter. Nu gifte sig dottern till ett betydligt större och förnämligare gods längre bort i Sörmland, och det dröjde länge innan det kom något herrskap till Skarpnäck.

Olika boende i Skarpa by

De tidigast kända bönderna i Skarpa by är de som av och till nämns i stadens tänkebok. Ett par av dem avslöjas också i herr Gregers jordeböcker för Tyresö - 1475 heter hans landbönder i Skarpa Peder och Lars Finne. Den förre nämns inte mer, men Lars berättas det om i tänkeboken för 9 mars 1482. Han hade haft besök av en man, som på natten stal en yxa från honom och gav sig iväg in till staden. Lars Finne märkte dock stölden och red efter tjuven. Han hann upp honom invid Maria kapell på Södermalm vid midnatt och sa åt honom att kasta ifrån sig yxan. Tjuven svarade att han inte tordes ? Lars var nämligen beväpnad med en lång kniv. Skarpabonden högg mycket riktigt och tjuven släppte yxan. Lars berättade alltsammans för Erik åkare, och denne tog yxan med sig och gick upp i rätten på rådstugan, där han talade om vad skarpabonden sagt och visade upp yxan. Den hade märken av två hårda hugg! Troligen är Lars Finne den Laurens Jönsson i Brennekyrkia socken, som 31 maj 1488 är en av de svarande i ett arvsmål i staden. Han var tydligen från Pargas.

1490 anges i tänkeboken att Jap Henriksson i Skarpa sålt en trädgård i staden till Mattis Finne. en skomakare. Tomten låg västanmur nedanför köparens eget hus. Bonden hade ärvt den i samarv med skomakaränkan Johanna. Försäljningssumman, 30 mark i stockholmsmynt, delades rätt av mellan de två säljarna. 14 april 1505 frikändes bonden Hans Jakobsson i Skarpa för dråp ? han och hustrun hade 1501 vid ett bröllop i staden överfallits i Erik Björnssons gård. Fem man svor jämte Hans själv att dråpet skett i nödvärn. De fem var Olof åkare i "Jerle", Ravald i Nacka, Per Henriksson i Sanda, Olof Persson i "Erstewick" och Mickel Jakobsson. Hans var kanske son till Jap Henriksson ?Jap är en kortform för Jakob. 29 maj 1514 får skarpabonden Erik Persson svara för en försvunnen oxe, som han haft i bete ute vid byn. Han frikändes dock. 1549 står Jöns i Skarpa för en ränta På 4 mark 6 öre 8 penningar till hospitalet, dvs lika mycket som åbon på Lilla Enskede är upptagen till.Tänkeboken omtalar 12 dec 1552 att hustru Brita i Skarpa, Gabriel Kristerssons landbo, anklagade tjuven Lars Henriksson för stöld av diverse saker. Tjuven erkände och dömdes från livet men leddes upp till slottet igen ? han hade tydligen mer att svara för. Hustru Brita nämns som landbo under Årsta redan 1544 och finns där ännu 1554. Olof Larsson nämns som bonde i Skarpa från 1627. 1643 är han nämndeman men lämnar Skarpa fem år senare. Han blev så småningom häradsdomare. I okt 1638 fälldes skarpabonden Botvids dotter Karin för lägersmål med en gift smed från Erstavik. Mannen hade rymt, men Karin fick plikta för sitt brott med döden ? dock skulle hovrätten först se på domen. Hur det gick vet vi ej. 1644 var Kristoffer i Skarpa stämd men kom ej till tinget. Han nämns även 1646.

Skarpabonden Erik Larsson blev 1647 stämd av Oxenstierna för att han bränt upp en gärdesgård vid "Skrubbetorpet". Bonden hade hotat bränna även torpet men var ej närvarande vid tinget. 1651 kom målet åter upp, och herr Åke hade då stämt bondens husbonde, grevinnan på Tyresö. En ängshage under Skrubba hade då bränts ned två gånger. Anders Sevedsson i Skarpa sa sig ha haft fruns order att hugga ned hägnaden. Hur det gick förmäles ej. Ängshagen låg på andra sidan viken vid Skrubba, på det s.k. Skrubbnäs mellan Flaten och Dreviken.

Vid rågångstvist mellan Skarpnäck och Sköndal visade man fram en lagmanssynedom av 5 okt 1672. Fleming på Sköndal hade tvistat med grevinnan De la Gardie. Vid rättegången närvor Lars Winterman, som var grevinnans ombud, med vittnena Olof Larsson i Skarpa Västergård, häradsdomare, och Kristoffer i Väsby, en gång bosatt i Skarpa. Även Anders Torsson i Farsta vittnade. Bl.a. sa farstabonden att Dalkarlsrödjan gjorts pa Sköndals mark. En ägandesyn hade redan 19 juli 1637 enats om rätt skillnad mellan Sköndal, Skarpa och Orhem ? en sten på berget vid vintervägen. Se karta Brk 18:2 i SLA!

Källor/litteratur:
Anders Bergmans opublicerade papper om torp i Söderort

Byggnader, vägar och diken inlagd

Innehåll