Glidflygplan med militärer vid besöket 1942
Uppvisning vid besöket
Stockholms Segelflygklubb grundades 1935 av Bertil Florman, som var Stockholms flygplatschef vilket inkluderade Bromma flygplats och senare Skarpnäcks flygfält. Efter att klubben de första åren hållt till på Bromma så fick de allt svårare få "plats" när trafikflyget expanderade. När Skarpnäcks flygplats var klar 1940, så sågs glidflygplan ha ett militärt värde. Så bäde Bertil Florman och flygvapencheferna (Torsten Friis till 1942, Bengt Nordensköld från 1942) var intresserade att ge segelflyget tillgång till Skarpnäcksfältet vilket ju också skedde redan från januari 1941. Båda flygvapencheferna inspekterade fältet i juni 1942 och Nordensköld tog till och med segelflygcertifikat här.
De första åren kom också att präglas av det militära inslaget. Många av de första flygarna var officerare, och kunde behandla de frivilliga civila som underställda "meniga". Några av mina sagesmän anser också det fanns inslag av både överklassmanér och i något fall nazistsympatier bland den första generationen flygare. En ny era började i maj 1943 när Stockholms Segelflygklubb helt tog över ansvaret för flyganläggningen, då också det militära intresset för glidflygplan upphört.
Mot slutet av kriget och åren därefter kom segelflyget attrahera många unga. Boken ''Segla på Vingar'' av Jöran Forsslund från 1944 1944 ger en god bild av denna första tid i både text och bilder från Skarpnäcksfältet. Filmen Örnungar med Alice Babs, och där delar av inspelningen skedde på Skarpnäcksfältet ger också en god tidsbild.
När Stockholms idrottsförvaltning tog över ansvaret för Skarpnäcksfältet i början/mitten av 1950-talet så ville de använda det för fler aktiviteter och bland annat motorsporttävlingar kom igång på flygfältet. Och även om det i sig gick att samsas så blev segelflygets roll något nedtonat. När sedan också den nya bebyggelsen i Bagarmossen kom till i mitten av 1950-talet, kom än fler synpunkter på hur fältet borde utnyttjas och om verksamheten var störande eller ej för närboende. Hela 1970-talet präglades av olika diskussioner om hur fältet skulle användas som slutade med beslutet om byggandet av Skarpnäcksstaden, vilket ledde till en definitiv avveckling av segelflyget. Stockholms Segelflygklubb hade dock redan 1967 etablerat sig i Långnora utanför Enköping, så när de sista flyguppvisningen på Skarpnäcksfältet gjordes i augusti 1980 var överflyttningen redan genomförd, även om sista sakerna flyttades 1981, då också någon sista flygning gjordes det året.
Segelflyget var ett tacksamt fotoobjekt och det finns ett otal bilder både från marken och också från luften. Det finns också några filmer, Egon Schroedter gjorde en 40 minuters film runt 1950, som återutgavs på en video 1999. Karl-Axel Sjöblom gjorde ett program som visades på TV runt 1960, men som tyvärr verkar förlorat.
Fältet 1954, norrut Tyresövägen korsar bilden
Källor/litteratur: