Innehåll

• Hem
• Hammarbyhöjdenn
• Björkhagen
• Enskededalen
• Kärrtorp
• Vid söderbysjön
• Bagarmossen
• Pungpinan
• Skarpnäck(sfältet)
• Flaten
• Kasby
• Kartor

Badets anläggning

Planerna

”Under 1932 påbörjas såsom stats-kommunalt reservarbete anläggandet av ett friluftsbad vid sjön Flaten invid stadens lägerlivsområde. Detta friluftsbad, som kommer bliva Stockholms största strandbad, beräknas bliva klar år 1934.”

Nu startades byggandet av friluftsbadet Flatenbadet, medan de lyckligt lottade lägerlivsidkarna fortsatte tälta kring Flatenområdet. Snart skulle ”Rivieran vid Flaten” eller ”Stockholmarnas nya sommarparadis”, som DN uttryckte det, byggas.

Anläggningen

Badet anlades med en strand på 1 200 meter och en tillskapad sandplage på 18 000 kvadratmeter. Här fanns plats för upp till 15 000 badgäster. Byggnaderna ritades av arkitekt Paul Hedqvist.

Arbetet, åtminstone tillförseln av sand, utfördes av arbetslöskommittén som efter lite problem i början, se nedan, kunde slutföra arbetet. Sandlass efter sandlass dumpades i Flaten så att utmärkta badstränder anordnades, något som vi alla kan fröjdas åt än idag. Pråmar med sand sänkte lass på lass för att få till stånd den låggrundhet som nu präglar Flatenbadet.

Med lite luft

Byggnadsverksamheten fick i sin inledning ett problem, vi kan kalla det ”storm i ett vattenglas” eller en kommunal skandal.

Ove Säverman på DN skrev juli 1998 en liten artikel om denna händelse:
”Skandalen bestod bland annat i att åkare fick kvitto på sanden de kom med för att tömma men åkte ut bakvägen och kom tillbaka med samma sand och fick nytt kvitto.

Arbetslöshetskommissionens nödhjälpsarbetare fick i sin tur betalt utan att arbeta. De schaktade luft i fullt samförstånd med sina basar.”
Tydligen var arbetsorganisationen så förvirrad eftersom ingen verkade veta hur saker och ting skulle utföras.

Ett citat till från Sävermans artikel:
”Mest hela dagen bada vi i Flatens vatten / för detta fick vi två och trettiofem i kvarten.”

Enligt samma artikel sjöng Edward Persson in en Flatenvisa kallad Med lite luft, med text av Gösta Stevens.

”Men det gick bra
med lite luft
vi fick ej ta
för mycket luft
´å undra på
så mycket luft
som gick åt”

Badet öppnas

Invigningen skedde den 23 juni 1934.

För att beskriva hur stor euforin var över denna badort citeras här vissa stycken ur en DN artikel från juni 1934:
”De tre plagerna som i längd väl mäta bortåt två kilometer, äro verkliga paradis för de badhungriga stockholmarna.”
”Dimensionerna imponerar. De som resa ut till Flaten för att bada behöva inte häller befara att råka ut för någon trängsel à la Solviksbadet.”
”Hit skola stockholmarna med stadens bussar kunna komma ända fram till stora entrén för en ringa penning.”
”Cirka 100 man äro för närvarande sysselsatta vid Flatenbadet: en del med det stora stängslet, som skall inhägna det tre kilometer långa området, andra med uppförandet av de nya stora trampolinerna, där man redan om söndag skall kunna hoppa från tornet.”

Vidare i samma artikel står det:
”Storrestaurangen byggdes på en stenhäll vid sidan av stora plagen, där den skall vila på järnbalkar från Katarinahissen (den ’gamla’ hissen från 1881 som revs 1933).”
”Avklädningshytterna kunna nog inte i full utsträckning tas i bruk förrän bort i augusti, entrébyggnaderna likaså, men huvudsaken är ju att strandbaden äro färdiga.”

Inom parentes så kan nämnas att i maj 1952 ansåg man i ett tjänsteutlåtande att denna serveringsbyggnad, som den kallades, behövde renoveras och inredas. Det var ju en gammal torparstuga som togs i anspråk som ett provisorium. Avsikten var att senare få till stånd en större restaurangbyggnad. Under sjutton år konstaterade friluftsstyrelsen: ”I det nuvarande finansiella läget vill styrelsen dock icke föreslå ett fullföljande av denna plan utan förordar en förlängning av provisoriet”. Tjänsteutlåtandet försätter med att konstatera: ”Emellertid är serveringsbyggnaden i ett synnerligen bristfälligt skick. Hälsovårdsinspektionen har vid upprepade tillfällen anmärkt på de hygieniska förhållandena i byggnaden”.

Nästa steg i Flatens utveckling var att begränsa området med en inhägnad och därtill besluta att ta upp ”viss entréavgift ej blott av badande utan även av tältare på nämnda områden”. Två ordinarie vaktmästare samt ett antal vikarierande vaktmästare anställdes för hålla ordning, kan tänkas. 1935 utökades skaran till fyra vaktmästare och tre spärrvakter.

Kommunikationer

Men det beslutsfattarna glömde bort var kollektivtrafiken, för när badare och tältpionjärena ville åka hem var alla bussar fullsatta och ett trafikkaos uppstod – med trettiotals mått!

Rapport från en viss Lindström som meddelade att, ”fullsatta bussar körde hela tiden förbi…”. Lindström rapporterade vidare:
”En buss hejdades med våld och på denna lyckades en del tränga sig upp. Andra fingo följa med lastbilar eller gå till staden.”

Detta hände faktiskt så sent som november (!) 1934. Ändå hade man börjat bygga ”rymliga bussoch bilparkeringsplatser” i slutspurten juni 1934.

Badets första år

Under 1930-talet gick verksamheten framåt i nybyggaranda. Barnbad med badbussar startade 1935 Ansökningar för att få bygga mer rejäla tältstugor gjordes av camparna utan framgång. Ett direktiv uppmanade alla tältstugeägare att transportera bort bord och bänkar innan 21 september 1936. Annars skulle allt brännas upp. Tyvärr fick ett par sina möbler uppbrända trots att de kom ut söndagen den 19 september för att hämta möblerna. Vilket de förstås anmälde. Förste vaktmästaren Eskil Piehl hade varit i farten. Känns efternamnet igen? Han tjänstgjorde till 1939, hans bostad var i entrébyggnaden.

Så fortgick 1930-talet. På hösten 1938 tillkom två tennisplaner och ett lekfält bakom bangolfbanan. Längre bort anordnades en fotbollsplan.

År 1944 skriver vår Folke Thörn:
”För att bibehålla jämvikten i naturen och undvika alla som helst skadegörelser bör det sålunda i dessa dagar ligga nära till hands, att svenska folket av alla åldrar och samhällsklasser undervisas i vad vi med ett gemensamt namn kan kalla naturvärn. Att denna undervisning eller upplysningsverksamhet inte bara bör gälla det egentliga friluftsfolket och skogarnas idrottsmän är helt naturligt.
Förr eller senare kommer varje svensk medborgare i kontakt med vår natur. Naturvärnskunskap bör sålunda vara lika självklar ingrediens i vårt vetande som läs- och skrivkunnighet, trafikkunskap och vanligt folkvett.”

Allemansrätten etablerades på 1940-talet, men blev lag först i början av 1990-talet.